En röd med fyra veck

Just nu sitter jag i mitt syrum i färd med att sy något så tråkigt som pannlappar, eller grytlappar, om ni föredrar den benämningen. Dessa lappar går åt som smör i solen på min Gubbes jobb. Han driver en liten lunchrestaurang och där kokas det självfallet dagligen. Pannlapparna nöts och blir så hastigt smutsiga att jag valt att sy nya an efter, i stället för att tvätta. Det blir aldrig riktigt fräscha hur mycket man än tvättar. Har jag lovat så har jag! Bara att skrida till verket! Hahaa!

Egentligen är jag sugen på att sy nya kuddar till vardagsrummet. Drömmer om att att sy en likadan som denna röda, den som jag sydde till jul. Jag gillar enkelheten och de stilrena i just denna variant. Tänker mig en ljus lila till vår mörka gråa soffa. Lagom fräscht till våren också. Vill du testa själv är det bara att bestämma hur djupa veck du vill ha och sy lodrätt flera efter varann. Bestämma storlek och i med blixtlås och sy ihop. Det är inte så komplicerat alls.

En och annan äggkartong

Snart är det påsk och äggkonsumtionen skjuter i höjden. Eller är du som mig och äter lika mycket ägg året om. Jag gillar ägg i alla dess former. Framförallt ett snabbt och mättande mellanmål. Nå, det var inte mina mellanmål vi skulle diskutera utan återbruk av kartongen. Världens mångsidigaste kartong att återbruka och samtidigt väldans bara att tända eld med i bastukamin och kakelugnen.

Här kommer igen ett av mina husmorstips. Att använda locket till botten i skräphinken. Eller roskisämbare, på ren österbottniska. Haha! Kartonglocket suger upp eventuellt läckage och håller botten på hinken torr och ren. Enkelt att byta ut an efter det blir daskigt eller vått och du slipper skura hinken så ofta som tidigare. Återbruka mera, säger jag! 

Fin kvinna dagen till ära

Detta inlägg hade jag förberett länge sedan. Kring nyår faktiskt, men idag kom jag på att skriva om det och publicera internationella kvinnodagen till ära. Lyfta fram och skriva om en kvinna jag lärt känna via bloggandet. En kvinna som gör skillnad. Hon sprider glädje och lycka. Peppar och stöder. Hör av sig när man som minst anar det. Helt otroligt fin! Kvinnan jag skriver om är Anna-Lena. Min vardagshjälte!

 

 

Hon är beundransvärt omtänksam. Genuint snäll. Inte snäll för att gör sig till utan bara så där rätt igenom god. Tror hon är så trygg i själv så att hon kan dela med sig av helhjärtad glädje. Ni vet människor som är tillfreds med så mycket i sina liv, att de syns på dem. De strålar ikapp med solen. Och när man mår bra har man inga problem som helst, att dela med sig av lyckan och strålarna. Sådan är hon, enligt min analys, i varje fall.

Innan jul, då när allt var ovisst angående mina provsvar från patolgen och jag mådde som sämst psykiskt, hörde hon av sig en lördagseftermiddag helt apropå. Jag hade galet brått just den eftermiddagen eftersom jag hjälpte min man med catering av två julfest. Hon meddelade kort att hon kommer via ändå, om de passar, för att lämna en liten överraskning till mig. Bara för att skämma bort mig och pigga upp min tillvaro. Kändes lite galet och nästan pinsamt att jag inte hann vänta hemma på henne. 

När jag kom hem på natten och öppnade paketet fick jag nästan hjärtstopp. Milda makter! En liten gåva skrev hon i meddelandet. Paketet var enormt och innehållet ännu större när jag plockat ihop alla delar. Ni ser ju!

Hon tyckte den skulle passa som "centerpiece" till mina dukningar. Det gör den verkligen. Redan på nyårsafton förgyllde den nyårsdukningen. De bilderna ska jag visa en annan gång. Nyårsdukning i mitten av mars känns helknasigt eller hur! Rören är löstagbara och kan varieras hur man vill. Själva ställningen är hopvikbar och man kan ha den rak lång, slingrande eller som en "klump". Just nu står den på ena köksbänken hopvikt till "klump" utan blommor och är så fin bara så.Och visst är den fin! Så rysligt fin!