Hej på er! Och Gott Nytt År! Hoppas ert år startat fint! Att ni fått njuta av ledighet över julen tillsammans mad era kära. Jag konstaterar kort att julen kom och gick. Och lite nyår därtill. Jag har knäppt lite bilder på vårt julfirande men känns irrelevant att visa dem mer. Känns passé. Hade tänkt blogga och visa, mest för att dela med mig av idéer och tips, men det blev inte så.
Efter att jag bloggade senast om det glädjefyllda beskedet, blev det så tomt. Lyckan, lättnaden och framförallt oron som släppte, lämnade en tomhet som jag inte kan sätta ord på. Så pass att jag inte kände lust för någonting. Och absolut inte blogga. Man kan ju tycka att det borde vara just tvärtom, men icke denna gång. Jag har oroat mig så länge, mer eller mindre hela hösten, så jag var bara tom. Tom som en tom ballong. Helt platt!
Tomheten satte även lite stopp på julfirandet. Det blev en stillsam jul. Gubben, jag och barnen. Mys, mat och promenader. Träffade endast två barndomsvänner som hälsade på i mellandagarna, förutom några av de närmaste släktingarna. Vi bjöd vännerna på rester och klädkoden var myskläder. Så enkelt och kravlöst. Nyårsafton firades traditionsenligt med grannfamiljen och det firandet var också mycket lugnt och stillsamt. Jag dukade fint och det njöt jag av. Först efter nyår kom jag igen. Vaknade ur mitt töcken och då passade vi på att bjuda gäster. Till och med två kvällar efter varandra. Hur trevligt som helst. Och hur glad man är efteråt när man träffat människor man håller av och sådana som lämnar ett leende på ens läppar.
Gubben har jobbat redan en vecka, men idag körde vardagen först igång på allvar när barnen började skolan. Jag har triljoner skoluppgifter på hälft p g a att jag var så disträ innan jul och kunde inte koncentrera mig på dem överhuvudtaget. Hur tappert jag än kämpade. Dem ska jag ta tag i bara jag samlat lite energi först.
Jag har aldrig någonsin gett nyårslöften, vad jag kommer ihåg i alla falla, men i år gav jag ett. Lite i smyg liksom. Och ni kan väl alla hålla en sådan hemlis, eller hur?! Fniss! Jag har lovat att ta bättre hand om Mona. Vara snällare mot henne. Lära henne att våga säga nej, någon gång nu och då vore väl bra början. Sätta Mona i prio ett. Ibland iallafall. Det ska jag ta tag i under det nya året 2018. Jag tror och hoppas att det kommer att bli ett fint ett! Både för mig och för er!♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar