29 november 2017

När känslorna sitter på utsidan!


Untitled

Alltså fy faaan! Från att senast ha skrivit om min melanom och dock rätt tagen av situationen, blir jag så förbannad att jag stormar in på #dammenbrister! Min melanom är småsaker jämfört med detta! Lyssnat på radion. Läst Vasabladet. Om #Övistoo och insändare. Fy helvete så arg jag blir! Blir helt rabiat! På mig själv för att jag är så blåögd, men främst på de dårar som trakasserar och våldför sig på flickor och kvinnor. Klart att jag vet att det alltid pågått! Alltid! Men jag hör till de lyckligt lottade som inte utsatts för något riktigt hemskt. Inget sexuellt som skadat mig psykiskt eller fysiskt. Det tackar jag högre makter för!

Allt sedan #metoo kampanjen startade har jag diskuterat ämnet med mina barn, men främst med min snart vuxna dotter. Tänkt efter och försökt tänka tillbaka på situationer där jag känt mig obekväm. Det ända jag kom på var att en chef en gång i tiden, hellre tittade på bröst än i mina ögon när han talade till mig. På den nivån ligger det. Så jo, jag är mycket lyckligt lottad!

dammenbrister2
Bilen lånad från www.astra.fi

Sen trakasserade just denna chef mig och min kollega psykiskt så pass att vi blev långtidssjuka båda två. Det gick så långt att fackföreningar blev inblandade och det avslutades tre år senare i rättssalen. Till min fördel! Ha! Där fick han så han teg! Och det ända han kläckte ur sig den dagen var "- Det var aldrig mig han vill åt, utan enbart min kollega." Han avslutade sin utsago med att berömma min kvinnliga advokat om hur smart och snygg hon var. Vilket hon var, verkligen, men han sa det sådär äckligt slemmigt! Urk! När jag skriver ner det nu, inser jag hur helsjukt det var! Idiotiskt! Nå, det var inte det jag skulle skriva om. Det är en annan historia.

Untitled

Jag kunde inte låta bli att läsa det som skrivits på Astras sida, så jag har läst en del. Bar en liten del! Huj så hemska berättelser! Alldeles vidriga! Sådant som händer hela tiden! Läser om präster, lärare, chefer på höga poster, sådana som man står i beroendeställning. Salongsberusade förmän, packade pojkvänner... Sådana dårar som fortsätter år ut och år in för att det inte är "så farligt". För att vi kvinnor alltid är lovliga byten! För att de dårarna inte förstår vad ett NEJ betyder! Nej fyy helvete!

Jag ska idag igen ta ett extra snack med mina söner. Har gjort det många gånger, och framför allt de senaste veckorna, men känner att det kan väl aldrig bli för mycket. Det är nog där vi ska börja. Lära våra söner hur man respekterar en annan människa. Hur man respekterar en flicka. Eller kvinna. Och så ska jag igen anmäla mig och dottern till självförsvarskursen som vi inte kunde gå på i höstas p.g.a. min canceroperation och hennes svåra höftbekymmer.



Ta hand om er därute!


p.s. Ursäkta det grova språkbruket! Det sägs att bruk av svordomar bara visar brist på goda kunskaper i modersmålet. Må så vara, en brist eller okunskap! Bättre det, än att vara en förövare!




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar