10 oktober 2017

Happy höst bara, liksom...


Untitled

Jag har aldrig varit en höstmänniska. En sådan som älskar ruskan. Njuter av krispiga morgnar. Jublar över hög frisk luft. Och bara liksom mojar till det i mörkret och slasket. Tänder ljus och puttinuttar i alla becksvarta vrån. Från morgon till kväll dessutom. För fy, man bör ju gå omkring med ett ljus i handen eller mer praktiskt, pannlampa runt skallen, från arla morgonstund tills det är dags att kasta sig i säng om kvällen igen.

Ja, eller kanske, jag kan gilla hösten lite ändå, bara det slutar regna. För Fy Fabian så det regnat! En och en halv vecka! Non stop! Oändligt mycket! Jag brukar förklara och vara ytters tacksam för att grödorna och blomstren får vatten, men enough is enough! Och nu har vi nått det! Med råge! 

I september hade jag bestämt mig för att vara vuxen nog och lära mig gilla hösten. Det är ju bara att trycka på gilla knappen inom sig och ta ett beslut. Allt gick bra tills vi kom hem efter en vecka i solen och värmen i Arguineguin på Gran Canaria. Men då! Bam! Som en käftsmäll! Ända sedan vi landade i Finland efter semesterresan har det regnat. Vareviga dag! Och jag har så svårt att hitta gillaknappan inom mig och ännu svårare att trycka gilla. Jag tycker bara det är så fruktansvärt tråkigt med allt det blöta, kladdiga, fuktiga och slemmiga. Inte en torr stund i något läge. 

Okej, ta en härlig promenad och fyll lungorna med syre. Må bra liksom! Ha! Jag klinkar som en 100-åring med en akillessena som trilskar mer än någonsin. Inget ny anamnes, utan en långvarig återkommande historia. Klarar knappt av att köra bil och hålla högra benet på pedalerna. Och som om inte det skulle räcka, opererades det bort ett ilsket födelsemärke på min rygg i dag. Ett svart ett, som kom plötsligt och ömmade väldans. Det skulle bort snarast. Det svider, värker och spänner i såret just nu. Antagligen ilskan i mig som vill ut! He he! Sen är det bara att vänta någon vecka ifall den lilla fula pricken innehöll något ohälsosamt också.

Untitled

Nej vet ni, nu ska jag lägga av och sluta svamla om mina i-landsproblem och kanske försöka koncentrera mig en på inredningstidning i stället. Kändes ändå bra att jag just idag gav mig tid att skriva om min hösttrötthet (för jag vågar inte kalla det höstdepression) eftersom det är 10.10 och världsdagen för psykisk hälsa. Ovan en skärmdump från The God Quote. En som jag tyckte var smart, fräck och på samma gång väldans berörande.

Ta hand om er! Puss!





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar