Krigsåren och upphittad hatthylla

I en mörk vindsskrubb vid vår stuga hittade jag en gammal hylla. Den var fastspikad i väggen med enorma spikar och ena gaveln fattades. Även skamfilad och beklädd med tiotals år av damm. När jag väl tog en ficklampa och kollade den lite närmare, bad jag Gubben min ta ner den.

Jag tvättade försiktig av den för att den vackra gamla färgen inte skulle lossa. När jag svängde och tittade på baksidan fanns där en hälsning. Väinö Valtonen, Lahdenpohja. Vi, jag och min pappa, tror att hyllan är gjord vid fronten under krigsåren, i början av 1940-talet, av just denna Väinö. Vår stuga är byggd 1954 av Väinö och hans fru. 

Tänker mig att han snickrat den och när kriget tog slut och han fick komma hem, har hyllan använts av dem i deras nya fina hus. Kanske så väl att ena gaveln lossat. Sedan har kommande generationer tyckt att den var skrot och passat endast som förvaringsställe i en mörk skrubb, tills vi flyttade in och jag hittade den.

Vi satt upp den i ena hörnet av sovrummet, lite för att kamouflera att gaveln fattas. När jag råkade hitta en gammal dörr för en tia på nätloppis i exakt samma färg, som jag gjorde sänggavel av (den ska jag visa er bättre en annan gång), blev det perfekt. Vissa gånger har man tur. De blev en mycket kär hylla och blickfång för fina grejer.

p.s. när jag plockat in bilden här på bloggen ser jag att jag fotat snett. Hyllan är nog uppsatt helt rakt. Fniss!!