22 november 2017

Salig dubbellycka


Untitled

Salig av lycka! Det är jag det! Som en ungmö på midsommarnatten, typ! Fniss! Och vad är en dam som jag så lycklig över då? Jo att få/kunna/klara av att gräva ner en drös blomlökar. Hade nästa gett upp hoppet för denna höst. Att mitt operationssår på min över rygg äntligen är i det skicket att plantering var möjlig. Dubbellycka blev det dessutom när jag igår stegade in i den stora trädgårdshandeln och där reades blomlökar för 1€ och 3€ per påse. Och jepp, jag planterade rubbet! Det kan man så länge man kommer ner i jorden. Jag fick ärlighetens namn vika undan den frusna jordskorpan, men det gick lätt.

Till sist, kort om statusen just nu. Operationssåret har inte helt velat ta fast. Stygnen togs bort efter två veckor, förra veckan och såret har varit tejpat sedan dess. Området var känsligare än jag tänkte mig och övre ryggen är ett väldigt töjbart område. Har försökt akta ryggen, men jag kan ju inte bara sitta och vänta heller. Blir ju galen med mindre. Haha!

Patologens utlåtande från den senare operationen kom igår och alla hemskheter är nu bortplockade. Fina tider! Nu ska här fixas talkojobb igen. Sonen ska på företagarmässa, som ett projekt från skolan och då får den uppfinningsrika morsan agera marknadsföringscoach. Hahaa! Bara att skrida till verket!

* Inlägget är inte sponsrat



15 november 2017

Kvarg, lock och lim


Untitled

Gör ni också som mig och lyxar till mellanmålet med nån köpis kvarg nu och nå. Ja eller den ända som köpts hem detta år är den på bilden ovan. Vi tycker de flesta kvargmellanmål är så söta att vi inte vill ha dem. Goda är de, men vill man minska sockerintaget ska man nog skippa dessa så långt man kan. Nu var det inte socker debatten jag skulle gå in på utan återbruk. Återbruk av locket.

Untitled

Där under locket finns en plastficka i vilken en plastsked är instucken. Behändigt om man äter mellanmål på språng, men nu hör vi till dem som mer sällan gör det. Vi använder vanlig sked och då skulle locket och skeden åka i skräphinken. Om vi inte skulle återbruka det vill säga.

Untitled

Men fiffiga miljötänkande jag kom på att det blir en perfekt "kopp" för lim eller som i mitt fall nedan, textilfärg. Skeden använder jag att stryka på limmet eller färgen med. Jag har några lock sparade till kommande julpyssel. Tänk hur smart det vore att samla och leverera till dagis, fritids eller skolan. Återbruk vänner! Återbruk!

Untitled


* Inlägget är inte sponsrat




9 november 2017

Blossa 17


Untitled

Har så många halv färdiga inlägg som jag inte hunnit publicera, då jag fokuserat på all världens sjukdomsuppdateringar. Fniss! Nej det är inget att skämta om, men lite självironi och humor underlättar vardagen. Så alltså, vi har testat årets Blossa. Redan för ett par veckor sedan faktiskt. Den är gul, smakar sol och mango. En gnutta sting och är helt ok om man önskar sig en het somrig varm dryck. Absolut ingen smak av jul och glögg. Men då är det inte det som är meningen heller. Nästa flaska får bli någon annan för vår del. En juligare sort som smakar glögg. En som får mig att tänka på vintervita vyer och känna julmyset ända ner till tårna. En sådan glögg vill jag ha!

Untitled












7 november 2017

De förbjudna uppgrävda fynden


Untitled

När vi gräver i trädgården vid vår stuga hittar vi allehanda märkliga ting. Förra sommaren grävde jag upp fiskenät, bladet från ett såg, ändan på en yxa. I somras en senapstub, ölkorkar och triljoner stora spikar för att nämna några av fynden. Den blåa karotten ovan fanns i ett lager utomhus, men den vita skålen grävde jag fram ur mossan bakom lagret. Så jo, det finns ett och annat att gräva fram, förutom tonnvis med sten.

Untitled

Som jag också tidigare nämnt gillar jag att spara och använda det som finns vid stugan. Återbruk på en helt annan nivå än trädgården hemma. Dessutom har ingen grävt ner dylika grejer i vår trädgård hemma heller. Sen planerar och planterar jag trädgården vid stugan helt annorlunda än hemma. Här får det vara lite mer vildvuxet och allt är bara lite ditåt. Växterna behöver vara sådana som klara sig utan att jag vattnar och sköter dem varje dag.

Untitled

Jag plockade taklökar från diket hemma, fyllde karotterna med jord och pillade ner taklökarna. Kollar ni noga ser ni att det är en jultomte på den vita kannan. Den grävde jag också fram i något skede, men minns inte längre var. På andra sidan kannan står de till och med Hyvää Joulua, men det svängde jag bortåt. En trädgårdstomte bör man väl ha i varje trädgård. Fniss!

Untitled

Nu får karotterna med taklökarna pryda bordet som står uppe på balkongen. Mina bilder är ju från i somras, det kan väl ingen undgå att märka, men mitt tips är att pilla upp några taklökar ur rabatten och ha i krukplanteringar året om. Att kombinera med t ex barrväxter och kottar. Som utfyllnad i planteringarna. De håller sig fina hela vintern.

Och till fynden eller skrotet. För fy bubblan, så hemska vissa fynd är. Batterier som legat nerbäddade under jorden i tiotals år och rostat. Hur mycket gift de läkt vågar man inte ens tänka på. Varför någon överhuvudtaget gräver ner delar av en bakelittelefon eller trådrulle av metall. Eller glassburkar av stadens anrika glassfabrik. Och dörrhandtaget då? Hujedamej!

Untitled




5 november 2017

Min svarta prick


Untitled

Detta ska inte bli en blogg om sjukdomar. Absolut inte, men eftersom ni är många som undrat, förklarar jag kort. Det vill säga, det jag kan om ämnet. Jag är ingen onkolog eller expert på malignt melanom. Jag googlar aldrig heller sjukdomar eller sjukdomstillstånd. Om det är något speciellt jag undrar över frågar jag min goda vän som är läkare. Han hjälper alltid och ger råd om skötsel eller om vi måste söka vård.

För några veckor upptäckte jag en liten prick på min övre rygg mellan skulderbladen. Den ömmande, värkte och var allmänt irriterad. Jag bad min Gubbe kolla för jag trodde det var en fästing. En liten, jämn, symmetrisk nästan svart prick i storlek av knoppen på en knappnål. Inte alls alarmerande om den inte ömmat, kommit så plötsligt och varit så mörk i färgen.

Pricken tog bort vid hälsovårdscentralen med ett tre stygn långt snitt. Sändes för analys och där konstaterades att allt inte var helt ok. Våren 2016 opererades det också bort två födelsemärken på mig. Den gången var de helt friska. Ny operation utfördes i måndags där det togs bort ett större och djupare område. Ett snitt med dubbla stygn, under och ovan hud. Den borttagna biten sändes återigen till patologen och svar väntas tidigast om två veckor. Jag fick även remiss till hud polikliniken där denna kärringens alla prickar och putar ska kollas. Det känns tryggt och skönt!

För mig var operationen obehaglig främst pga olyckliga omständigheter som ingen kan rå på. Det bara råkade bli väldans rörigt. Dem jag skrev om i förra inlägget. Vill ändå påminna att dessa ingrepp är rutinmässiga. I princip den enklaste operationen kirurgen och hens team utför. Små ingrepp som inte ens kräver operationssal. Inget som man behöver oroa sig över. Jag lovar!

Jag är ingen ivrig solbadare. En sådan som ligger och steker sig dagarna långa. Jag gillar sol och värme och njuter gärna utomhus av varma soliga dagar. Jag använder alltid solkräm med solskyddsfaktor 50. Det gör vi hela familjen. Nu när jag hunnit tänka en hel del på malignt melanom, solstrålar och annat skadligt, kom jag på att övre ryggen är det mest utsatt området för mig. Eftersom jag oftast när jag vistas i solen sitter på knä hukad över nån blomrabatt, grönsaksland eller målar någon möbel.

För oss som vill hålla koll på våra födelsemärken själva, finns det fiffiga tips man kan följa de s.k. ABCDE-kriterierna. Det är nog rätt vettigt att kika på sina prickar nu som då! Lika klokt som det är för oss damer att kolla brösten. Men attans, då det inte blir av så ofta som man borde. Du kan googla fiffiga ABCDE-tipsen eller så kan du gå in här.


2 november 2017

Nuläget och ♥-Tack


Untitled

Hej på er alla! Först vill jag ännu en gång tacka för alla hjärtliga, varma och helt underbara hälsningar ni öst över mig. Den enorma mängden hälsningar och era härliga heja-rop var så många att jag överväldigades totalt. Så totalt att, att jag fick sluta läsa och fortsätta någon dag senare. Jag blev så berörd att jag inte kunde hejda mig och grät som en öppen kran. Nu har jag sansat mig, läst var eviga en och hoppas innerligt att jag inte glömt svara någon.

Och jo, jag och vi lever helt vanlig vardag. Det rullar på precis som förr! Det gillar jag! Jag är lite extra trött, vimsig och disträ men det är ingen nyhet det heller! "Normi tilanne" skulle de påstå som känner mig privat. Fniss! Trött pga värkmedicin och lite sömn. Hur tuff och förnuftig jag än försöker vara snurrar tankarna på i sina egna banor. Skenar nog iväg mellan varven också. Speciellt nattetid. Också det i vanlig ordning med andra ord! Rädslan av vad som komma skall är också ännu överhängande!

Untitled

I söndags skrev jag att jag skulle opereras dagen därpå. Dottern hade en inbokad tid för magnetröntgen samma måndag morgon. Jag hade tid till operation 1,5h senare. Tanken var att det skulle finnas gott om tid mellan våra ingrepp och att jag skulle hinna köra henne till skolan. Så blev det inte.

Min dotter har ett långvarigt höftproblem som nu utreds av ortopederna genom uteslutningsmetoden. I måndagens undersökningen punkterades höftleden, sedan sprutades det in kontrastmedel i ledhålan och efter det gordes en MRI av höften. Detta utförs så att man sticker in nålen i ljumsken och använder ultra för att hitta där inne i höften. Det råkade sig att instrumenten var felaktiga och radiologen fick trixa en god stund innan ingreppet kunde utföras. Efter detta rullade jag iväg med dottern till MRI och även där råkade det sig så  att det blev lite krångel. Detta är bara sådant som händer och det var ingen skada skedd, annat än att schemat blev lite väl tajt och mitt adrenalin steg. Jag kunde ha lämnat henne vid röntgenavdelningen och gett mig iväg mot kirurgiska, men vid det laget visste jag inte om hon kunde gå själv. (Kontrastmedlet i leden gjorde att hon totalt tappade kontrollen över ena benet och jag skjutsade henne med rullstol till MRI)

Sju minuter innan min planerade operation rusade vi in på kirurgiska avdelningen med andan i halsgropen. Tänkte sända hem dottern med taxi, men så konstaterade vi att jag också snart skulle vara nyopererad och klar för hemfärd. Sen visade det sig att min operation var 45min sen och ja...då blev det bara så utdraget och tråkigt...

När jag var klar opererad brast det! Rädslan, stressen och oron över mitt barn! Att hon efter sitt ingrepp ska sitta där och vänta på sin mamma som opereras för andra gången inom någon vecka. Nej usch, jag hade så himmelens gärna sparat henne från detta. Och dessutom kunde jag inte hejda tårarna mer. Där stod jag, nyopererad och försökte hejda tårarna och bete mig sansat. Hon är stark min flicka, mycket stark! Det vet jag, men ändå känns det så galet och ledsamt.

Untitled
Jopp, vila kan jag också om det dock inte riktigt är min grej. Fniss! Här i dotterns mysiga rum.

De lustiga med det hela var att efteråt gick vi på loppis som om allt vore normalt. Hon och jag. Traskade mellan hyllorna i allsköns ro utan att köpa någonting. Vandrade av oss på något sätt. Jag minns nog inte vad vi tittade på men jag vet ju att jag varit där. Haha! Vi människor har nog någon inbyggd överlevnadsinstinkt trots allt. En som vill normalisera tillstånden tror jag.

Som sagt så kör vi vanlig vardag. Jag är lite stel, klumpig och aktar såret som gör sig påmint på övre ryggen, men annars kör vi på. Jag kokar gelé med gubbens hjälp (bör inte lyfta för tunga saftkastruller pga snittet) eller syr nya kuddöverdrag och annat kul. Eller som i förmiddags, då var jag och fixad till kalufsen, som för övrigt skrek efter hjälp. Det skulle jag göra i måndags men fick avboka pga denna plötsliga operation. När ryggen behöver vila sätter jag mig ned framför datorn och fixar mina distansuppgifter i mina studier. Hej för denna gång! Nu ska jag göra min läxor om bokföring i aktiebolag.




29 oktober 2017

När tåget går hårt...


Untitled

Hade planerat att blogga om något helt annat idag, men känner inte alls för att skriva om blommor och blad, som jag tänkte. Istället blottar jag mig lite mer än vanligt, vilket inte händer så ofta här inne. Jag är öppen och har lätt att tala om svåra, djupa och berörande ämnen, men det blir mer sällan på detta forum. Känner att jag inte behärskar sådana diskussioner här. Kanske mest för att det blir i skriftlig form och jag är bättre på att formulera mig muntligt. Antagligen pga min dyslexi?!

Jag har tänkt leva till 85år. Ja eller åtminstone till 80. Lite sådär som Tant Greta. Hon som är 99år. Tant Greta som suttit vid marskalk Mannerheims sjuksäng under krigsåren då på 1940-talet. Tant Greta, krutgumman, min svärmors faster. Hon som är så alert och har så mycket på det klara ännu. Hon som klädde på sig Lotta-dräkten här om dagen, besökte biografen och visade upp sig på biografen innan filmen Okänd soldat skulle visas, men avböjde sig att se filmen för att undvika smärtsamma minnen. Så har jag tänkt att jag ska vara. Då när jag är lika gammal som Tant Greta.

Och så uppstår det käppar i hjulet. Ja eller egentligen inte. För jag tänker inte låta det bli stop på hjulens fart. De ska rulla vidare. Den ömmande pricken på min rygg, som jag skrev om förra veckan, var ohälsosammare än jag räknat med. Den opererades bort, analyserades och var så pass ohälsosam att jag fick remiss till det större sjukhuset för ny operation. Första stadiet av malignt melanom. Typ så!

Jahapp, bara att tuta och köra. Eller rättare sagt, bara att stiga på tåget och hänga med. För det går hårt nu. I måndags togs stygnen bort. I onsdags meddelades det att allt inte var okej. I fredags ringde sköterskan och sa att det blir ny operation på måndag, dvs i morgon. Allt går ultrarapid. Bra så! Självfallet! Men så rapid att jag känner att jag inte hinner med.

Malignt melanom. Ja det är ju cancer det! Och cancer är lömskt! Jo visst fan blir jag rädd! Hiskeligt rädd! För jag vill ju leva till 85 och längre, så som Tant Greta. Jag vill se mina barn gifta sig! Jag vill rocka med mina barnbarn! Jag vill vara en tokrolig mormor och farmor som barnbarnen längtar efter. Finnas till för mina nära! För alla dem som är mig kär! Det vill jag! Det tänker jag! Det är för fasen min jävla plan! #fuckcancer

Överst, en instagrambild från i morse. En bild på frökapslar av vallmo. De kapslarna ska jag tömma på frön och nästa sommar ska jag så vallmo vid vår älskade stuga. Skrutthuset Villa Kristina! 





23 oktober 2017

Kamouflage av rosa måsar


Untitled

En liten skamlig vrå med en massa bråte. Precis i blickfånget när man stiger in i vårt lilla gamla kök vid vår fritidsstuga. Och där längst in på väggen syns ännu den otroligt fula våtrumsplasten som beklädde köksväggarna när vi tog över huset. Kan ni tänka er, vispgrötsrosa väggar med vita måsar?! Kan de bli värre än så! Hahaa! Nå, det var inte det jag skulle visa er, utan ett enkelt tips på hur jag gömmer måsarna och framför allt bråtet. Ja eller bråte och bråte. Det är den svarta lådan för papp, det vi tänder med i vedspisen och en korg med pantflaskor.

Untitled

På en auktion för en himmelens massa år sedan ropade jag in en låda med gamla textiler. Broderade handdukar och diverse dukar som jag sytt om eller återbrukat på annat sätt. Ibland hejdar jag mig dock från att klippa sönder allt det jag köpt. Så som denna vita handdukstäckare med broderade gula blommor. Drömde att jag någon gång  skulle äga en sommarstuga med ett utedass, där denna skulle få pryda handdukshyllan.

Untitled

Så blidde det icke, så istället kom jag på att hänga upp den här. Sydde en söm längst upp för att trä i vajern, upp med krokarna och klart. Ibland är det enklare än man tror.

Untitled

Untitled

Före och efter - Ja ni ser ju skillnaden! Det gamla hantverket som någon broderat, för säkert 50 år sedan, kom till användning igen! Jag är nöjd!

Untitled




17 oktober 2017

Buketten


Untitled

Tänk att man ännu i mitten av oktober kan plocka in blommor från trädgården. Nästan hur mycket som helst. Och tänk att man inte behövt köpa fredagsbuketten nästan på ett halvt år. Blomsterhandlarna har inte blivit rika på mig inte. Fniss!

Untitled

Bilder på blomster och buketter jag plockat in den senaste veckan. Varit rädd för frosten och plockat in allt som lite visat knoppar och tecken på liv. Ja till och med så jag dekorerade toan med en återbrukad ampel och tog in rosenstav och hostablad.

Untitled

Untitled


Gladiolerna Buggy, de gula och Priscilla, rosa, har glatt mig snart fyra veckor. Har planterat ut dem på olika ställen i trädgården som gjort att blomningen varierar så pass att det varat så länge.

Untitled

Untitled

En båge av slideranka eller plättar i luften som grönväxten också kallas, tillsamman med några skruttiga gladioler och det är hur fint som helst. Mina luktärter kom igång väldigt sent i år och de blommar också ännu. Den doften!

Untitled

Nyintagna gladioler som får slå ut inomhus i värmen! Här står de lite väl mörkt. Knopparna trivs bättre intill ett fönster. Mäktiga fina gladiol!

Untitled

Och hej och hå! Som ni märkte överlevde jag regnet. Hehe! Nej skämt och sido, höll verkligen på bli galen av allt regn och rusk, det som jag beklagade mig över i förra inlägget. Solen som tittade fram i söndags gjorde manna för själen och nu är det bara att bita ihop och vänta tills solen visar sig igen!

Untitled




10 oktober 2017

Happy höst bara, liksom...


Untitled

Jag har aldrig varit en höstmänniska. En sådan som älskar ruskan. Njuter av krispiga morgnar. Jublar över hög frisk luft. Och bara liksom mojar till det i mörkret och slasket. Tänder ljus och puttinuttar i alla becksvarta vrån. Från morgon till kväll dessutom. För fy, man bör ju gå omkring med ett ljus i handen eller mer praktiskt, pannlampa runt skallen, från arla morgonstund tills det är dags att kasta sig i säng om kvällen igen.

Ja, eller kanske, jag kan gilla hösten lite ändå, bara det slutar regna. För Fy Fabian så det regnat! En och en halv vecka! Non stop! Oändligt mycket! Jag brukar förklara och vara ytters tacksam för att grödorna och blomstren får vatten, men enough is enough! Och nu har vi nått det! Med råge! 

I september hade jag bestämt mig för att vara vuxen nog och lära mig gilla hösten. Det är ju bara att trycka på gilla knappen inom sig och ta ett beslut. Allt gick bra tills vi kom hem efter en vecka i solen och värmen i Arguineguin på Gran Canaria. Men då! Bam! Som en käftsmäll! Ända sedan vi landade i Finland efter semesterresan har det regnat. Vareviga dag! Och jag har så svårt att hitta gillaknappan inom mig och ännu svårare att trycka gilla. Jag tycker bara det är så fruktansvärt tråkigt med allt det blöta, kladdiga, fuktiga och slemmiga. Inte en torr stund i något läge. 

Okej, ta en härlig promenad och fyll lungorna med syre. Må bra liksom! Ha! Jag klinkar som en 100-åring med en akillessena som trilskar mer än någonsin. Inget ny anamnes, utan en långvarig återkommande historia. Klarar knappt av att köra bil och hålla högra benet på pedalerna. Och som om inte det skulle räcka, opererades det bort ett ilsket födelsemärke på min rygg i dag. Ett svart ett, som kom plötsligt och ömmade väldans. Det skulle bort snarast. Det svider, värker och spänner i såret just nu. Antagligen ilskan i mig som vill ut! He he! Sen är det bara att vänta någon vecka ifall den lilla fula pricken innehöll något ohälsosamt också.

Untitled

Nej vet ni, nu ska jag lägga av och sluta svamla om mina i-landsproblem och kanske försöka koncentrera mig en på inredningstidning i stället. Kändes ändå bra att jag just idag gav mig tid att skriva om min hösttrötthet (för jag vågar inte kalla det höstdepression) eftersom det är 10.10 och världsdagen för psykisk hälsa. Ovan en skärmdump från The God Quote. En som jag tyckte var smart, fräck och på samma gång väldans berörande.

Ta hand om er! Puss!





23 september 2017

Huminalanka - och du får behålla bären själv


Untitled

Där mellan Aroniaträdet och staketet har jag spänt upp en ljusblått tunt band, Huminalanka eller Humming Line, på engelska. Vad de heter på svenska har jag ingen aning om. Både finska och engelska namnen är så beskrivande, så jag kör med det. Det är ett band som vibrerar med vinden och ger ljud ifrån sig. Ett ljud som vi människor knappt hör med som skrämmer fåglarna.

Untitled

Jag köpte bandet i somras och har haft det uppspänt lite här och var i trädgården. Jag trodde jag var smart nog och fixade ett fin band av metallock. Spände fast det ovanför grönsakslandet, men ha, de brydde sig småfåglarna inte om alls. Trasten satt och nickade åt mig genast jag hade knutit fast det och svängt ryggen åt.

Untitled

Trädgårdshallonen, det lilla jordgubbslandet, vinbären, ja allt, har fåglarna låtit bli denna sommar. Nu återanvände jag en stump och band fast vid spaljén för att skydda aroniabären, tills jag hinner plocka dem.

Untitled



Untitled

Där hänger bandet ännu, ovanför mitt slarviga grönsaksland. Och där hänger också de omtalade burklocken. Bandet har skrämt bort allt annat utom larverna som äter upp min broccoli och sniglarna som frossar blad sallaten. Fniss!

Untitled








21 september 2017

Krigsåren och upphittad hatthylla


Untitled

I en mörk vindsskrubb vid vår stuga hittade jag en gammal hylla. Den var fastspikad i väggen med enorma spikar och ena gaveln fattades. Även skamfilad och beklädd med tiotals år av damm. När jag väl tog en ficklampa och kollade den lite närmare, bad jag Gubben min ta ner den.

Untitled

Jag tvättade försiktig av den för att den vackra gamla färgen inte skulle lossa. När jag svängde och tittade på baksidan fanns där en hälsning. Väinö Valtonen, Lahdenpohja. Vi, jag och min pappa, tror att hyllan är gjord vid fronten under krigsåren, i början av 1940-talet, av just denna Väinö. Vår stuga är byggd 1954 av Väinö och hans fru. 

IMG_0689

Tänker mig att han snickrat den och när kriget tog slut och han fick komma hem, har hyllan använts av dem i deras nya fina hus. Kanske så väl att ena gaveln lossat. Sedan har kommande generationer tyckt att den var skrot och passat endast som förvaringsställe i en mörk skrubb, tills vi flyttade in och jag hittade den.

Untitled

Vi satt upp den i ena hörnet av sovrummet, lite för att kamouflera att gaveln fattas. När jag råkade hitta en gammal dörr för en tia på nätloppis i exakt samma färg, som jag gjorde sänggavel av (den ska jag visa er bättre en annan gång), blev det perfekt. Vissa gånger har man tur. De blev en mycket kär hylla och blickfång för fina grejer.

p.s. när jag plockat in bilden här på bloggen ser jag att jag fotat snett. Hyllan är nog uppsatt helt rakt. Fniss!!

Untitled




18 september 2017

Gubbar på laven


Untitled

Förra veckan skrev jag om att jag använder ett gammalt cykelhjul som buskstöd. Återbruk på hög nivå. Nu ska jag visa er ett annat experiment av återbrukat material. Nämligen bygglavar eller lastpallar som de egentligen heter. Som jag skrev i det tidigare inlägget gillar jag att testa en massa roliga och galna idéer vid vår stuga. Där jag inte har några regler och riktlinjer för hur det ska vara eller se ut. Det är en 60 år gammal trädgård som jag sakta försöker få ordning på och där jag tar ut svängarna lite mer än hemma. Hemma vill jag ha det på ett visst sätt. Lite mer strikt och ordning. Lite svårt att beskriva, men ni som följt mig en längre tid och sett bilder på trädgården hemma eller besökt bägge trädgårdarna, förstår hur jag tänker.

Untitled

I fjol höstas slängde jag ut några överblivna lastpallar i ena ändan av vår tomt. Råkade inte ens vara tre likadana. Spikade fast jordgubbsplast under för att gräset inte ska växa upp genom. Sedan pillade jag ner jord. Planterade revor från jordgubbarna hemma och vattnade. Revor ska man inte använda om man vill ha fina friska plantor, utan köpa nya. Men ser ni, det gjorde inte jag! Och rackarns också, vi har plockat jordgubbar hur mycket som helst. Ja så mycket nu så litet jordgubbsland ger. Blev så ivrig att jag planterade årets revor också. Höstgödslade till och med. Fniss!

Untitled



13 september 2017

Cykelhjul till busken


Untitled

Vid vår stuga finns en enorm buske Vippslide. Den fanns där redan innan vi tog över huset och har säkert planterats för tiotals år sedan. Så enorm är den. Min fammo hade en likadan i sin trädgård och den väcker barndomsminnen. Jag fyller år i slutet på augusti och min fammo gav mig alltid en blombukett innehållandes bl a Vippslide eller Tattarris som fammo kallade den. Den heter Kaitaröyhytatar på finska och högst antagligen härstammar vår benämning Tattarris från det.

Untitled

Det är en buske, eller egentligen en perenn som växer kraftigt, ståtlig om somrarna och ger ett perfekt insynsskydd man så önskar. Om höstarna klipper man ner den om inte regnet och höststormarna hunnit före. Det är ingen vacker syn är två meter buske ligger platt längs marken. Detta har jag försökt åtgärda i sommar.

Untitled

Jag tog ett gammalt cykelhjul och band fast gröna buskstöd med järntråd. Tre stöd räckte till detta hjul. Det gäller att tvinna ordentligt så att det hålls på plats. Stack ner det i marken innan busken börjat växa.

Untitled

Jag tänkte sätta två hjul intill varandra med tyckte det blev för mycket. Med facit i hand kunde de varit bra. Sen tyckte jag att de blev finare med ett, sådär innan busken täkt hjulet

 Untitled

Den nedersta bilden tog jag förra veckan och kan konstatera att rätt så bra har det funkat. I slutet av augusti i fjol låg busken längs marken och jag försökte binda upp med diverse band utan framgång. Silden blir väldigt tung mot hösten när den är två meter hög och ännu tyngre av regnet. Jag hade för avsikt att klippa bort de kvistar som låg längs marken, men det blev bara inte av. Tacksamma fina stora kvistar att ha i vas också och då kan man ju klippa de nedersta.

Untitled