23 oktober 2017

Kamouflage av rosa måsar


Untitled

En liten skamlig vrå med en massa bråte. Precis i blickfånget när man stiger in i vårt lilla gamla kök vid vår fritidsstuga. Och där längst in på väggen syns ännu den otroligt fula våtrumsplasten som beklädde köksväggarna när vi tog över huset. Kan ni tänka er, vispgrötsrosa väggar med vita måsar?! Kan de bli värre än så! Hahaa! Nå, det var inte det jag skulle visa er, utan ett enkelt tips på hur jag gömmer måsarna och framför allt bråtet. Ja eller bråte och bråte. Det är den svarta lådan för papp, det vi tänder med i vedspisen och en korg med pantflaskor.

Untitled

På en auktion för en himmelens massa år sedan ropade jag in en låda med gamla textiler. Broderade handdukar och diverse dukar som jag sytt om eller återbrukat på annat sätt. Ibland hejdar jag mig dock från att klippa sönder allt det jag köpt. Så som denna vita handdukstäckare med broderade gula blommor. Drömde att jag någon gång  skulle äga en sommarstuga med ett utedass, där denna skulle få pryda handdukshyllan.

Untitled

Så blidde det icke, så istället kom jag på att hänga upp den här. Sydde en söm längst upp för att trä i vajern, upp med krokarna och klart. Ibland är det enklare än man tror.

Untitled

Untitled

Före och efter - Ja ni ser ju skillnaden! Det gamla hantverket som någon broderat, för säkert 50 år sedan, kom till användning igen! Jag är nöjd!

Untitled




17 oktober 2017

Buketten


Untitled

Tänk att man ännu i mitten av oktober kan plocka in blommor från trädgården. Nästan hur mycket som helst. Och tänk att man inte behövt köpa fredagsbuketten nästan på ett halvt år. Blomsterhandlarna har inte blivit rika på mig inte. Fniss!

Untitled

Bilder på blomster och buketter jag plockat in den senaste veckan. Varit rädd för frosten och plockat in allt som lite visat knoppar och tecken på liv. Ja till och med så jag dekorerade toan med en återbrukad ampel och tog in rosenstav och hostablad.

Untitled

Untitled


Gladiolerna Buggy, de gula och Priscilla, rosa, har glatt mig snart fyra veckor. Har planterat ut dem på olika ställen i trädgården som gjort att blomningen varierar så pass att det varat så länge.

Untitled

Untitled

En båge av slideranka eller plättar i luften som grönväxten också kallas, tillsamman med några skruttiga gladioler och det är hur fint som helst. Mina luktärter kom igång väldigt sent i år och de blommar också ännu. Den doften!

Untitled

Nyintagna gladioler som får slå ut inomhus i värmen! Här står de lite väl mörkt. Knopparna trivs bättre intill ett fönster. Mäktiga fina gladiol!

Untitled

Och hej och hå! Som ni märkte överlevde jag regnet. Hehe! Nej skämt och sido, höll verkligen på bli galen av allt regn och rusk, det som jag beklagade mig över i förra inlägget. Solen som tittade fram i söndags gjorde manna för själen och nu är det bara att bita ihop och vänta tills solen visar sig igen!

Untitled




10 oktober 2017

Happy höst bara, liksom...


Untitled

Jag har aldrig varit en höstmänniska. En sådan som älskar ruskan. Njuter av krispiga morgnar. Jublar över hög frisk luft. Och bara liksom mojar till det i mörkret och slasket. Tänder ljus och puttinuttar i alla becksvarta vrån. Från morgon till kväll dessutom. För fy, man bör ju gå omkring med ett ljus i handen eller mer praktiskt, pannlampa runt skallen, från arla morgonstund tills det är dags att kasta sig i säng om kvällen igen.

Ja, eller kanske, jag kan gilla hösten lite ändå, bara det slutar regna. För Fy Fabian så det regnat! En och en halv vecka! Non stop! Oändligt mycket! Jag brukar förklara och vara ytters tacksam för att grödorna och blomstren får vatten, men enough is enough! Och nu har vi nått det! Med råge! 

I september hade jag bestämt mig för att vara vuxen nog och lära mig gilla hösten. Det är ju bara att trycka på gilla knappen inom sig och ta ett beslut. Allt gick bra tills vi kom hem efter en vecka i solen och värmen i Arguineguin på Gran Canaria. Men då! Bam! Som en käftsmäll! Ända sedan vi landade i Finland efter semesterresan har det regnat. Vareviga dag! Och jag har så svårt att hitta gillaknappan inom mig och ännu svårare att trycka gilla. Jag tycker bara det är så fruktansvärt tråkigt med allt det blöta, kladdiga, fuktiga och slemmiga. Inte en torr stund i något läge. 

Okej, ta en härlig promenad och fyll lungorna med syre. Må bra liksom! Ha! Jag klinkar som en 100-åring med en akillessena som trilskar mer än någonsin. Inget ny anamnes, utan en långvarig återkommande historia. Klarar knappt av att köra bil och hålla högra benet på pedalerna. Och som om inte det skulle räcka, opererades det bort ett ilsket födelsemärke på min rygg i dag. Ett svart ett, som kom plötsligt och ömmade väldans. Det skulle bort snarast. Det svider, värker och spänner i såret just nu. Antagligen ilskan i mig som vill ut! He he! Sen är det bara att vänta någon vecka ifall den lilla fula pricken innehöll något ohälsosamt också.

Untitled

Nej vet ni, nu ska jag lägga av och sluta svamla om mina i-landsproblem och kanske försöka koncentrera mig en på inredningstidning i stället. Kändes ändå bra att jag just idag gav mig tid att skriva om min hösttrötthet (för jag vågar inte kalla det höstdepression) eftersom det är 10.10 och världsdagen för psykisk hälsa. Ovan en skärmdump från The God Quote. En som jag tyckte var smart, fräck och på samma gång väldans berörande.

Ta hand om er! Puss!





23 september 2017

Huminalanka - och du får behålla bären själv


Untitled

Där mellan Aroniaträdet och staketet har jag spänt upp en ljusblått tunt band, Huminalanka eller Humming Line, på engelska. Vad de heter på svenska har jag ingen aning om. Både finska och engelska namnen är så beskrivande, så jag kör med det. Det är ett band som vibrerar med vinden och ger ljud ifrån sig. Ett ljud som vi människor knappt hör med som skrämmer fåglarna.

Untitled

Jag köpte bandet i somras och har haft det uppspänt lite här och var i trädgården. Jag trodde jag var smart nog och fixade ett fin band av metallock. Spände fast det ovanför grönsakslandet, men ha, de brydde sig småfåglarna inte om alls. Trasten satt och nickade åt mig genast jag hade knutit fast det och svängt ryggen åt.

Untitled

Trädgårdshallonen, det lilla jordgubbslandet, vinbären, ja allt, har fåglarna låtit bli denna sommar. Nu återanvände jag en stump och band fast vid spaljén för att skydda aroniabären, tills jag hinner plocka dem.

Untitled



Untitled

Där hänger bandet ännu, ovanför mitt slarviga grönsaksland. Och där hänger också de omtalade burklocken. Bandet har skrämt bort allt annat utom larverna som äter upp min broccoli och sniglarna som frossar blad sallaten. Fniss!

Untitled








21 september 2017

Krigsåren och upphittad hatthylla


Untitled

I en mörk vindsskrubb vid vår stuga hittade jag en gammal hylla. Den var fastspikad i väggen med enorma spikar och ena gaveln fattades. Även skamfilad och beklädd med tiotals år av damm. När jag väl tog en ficklampa och kollade den lite närmare, bad jag Gubben min ta ner den.

Untitled

Jag tvättade försiktig av den för att den vackra gamla färgen inte skulle lossa. När jag svängde och tittade på baksidan fanns där en hälsning. Väinö Valtonen, Lahdenpohja. Vi, jag och min pappa, tror att hyllan är gjord vid fronten under krigsåren, i början av 1940-talet, av just denna Väinö. Vår stuga är byggd 1954 av Väinö och hans fru. 

IMG_0689

Tänker mig att han snickrat den och när kriget tog slut och han fick komma hem, har hyllan använts av dem i deras nya fina hus. Kanske så väl att ena gaveln lossat. Sedan har kommande generationer tyckt att den var skrot och passat endast som förvaringsställe i en mörk skrubb, tills vi flyttade in och jag hittade den.

Untitled

Vi satt upp den i ena hörnet av sovrummet, lite för att kamouflera att gaveln fattas. När jag råkade hitta en gammal dörr för en tia på nätloppis i exakt samma färg, som jag gjorde sänggavel av (den ska jag visa er bättre en annan gång), blev det perfekt. Vissa gånger har man tur. De blev en mycket kär hylla och blickfång för fina grejer.

p.s. när jag plockat in bilden här på bloggen ser jag att jag fotat snett. Hyllan är nog uppsatt helt rakt. Fniss!!

Untitled




18 september 2017

Gubbar på laven


Untitled

Förra veckan skrev jag om att jag använder ett gammalt cykelhjul som buskstöd. Återbruk på hög nivå. Nu ska jag visa er ett annat experiment av återbrukat material. Nämligen bygglavar eller lastpallar som de egentligen heter. Som jag skrev i det tidigare inlägget gillar jag att testa en massa roliga och galna idéer vid vår stuga. Där jag inte har några regler och riktlinjer för hur det ska vara eller se ut. Det är en 60 år gammal trädgård som jag sakta försöker få ordning på och där jag tar ut svängarna lite mer än hemma. Hemma vill jag ha det på ett visst sätt. Lite mer strikt och ordning. Lite svårt att beskriva, men ni som följt mig en längre tid och sett bilder på trädgården hemma eller besökt bägge trädgårdarna, förstår hur jag tänker.

Untitled

I fjol höstas slängde jag ut några överblivna lastpallar i ena ändan av vår tomt. Råkade inte ens vara tre likadana. Spikade fast jordgubbsplast under för att gräset inte ska växa upp genom. Sedan pillade jag ner jord. Planterade revor från jordgubbarna hemma och vattnade. Revor ska man inte använda om man vill ha fina friska plantor, utan köpa nya. Men ser ni, det gjorde inte jag! Och rackarns också, vi har plockat jordgubbar hur mycket som helst. Ja så mycket nu så litet jordgubbsland ger. Blev så ivrig att jag planterade årets revor också. Höstgödslade till och med. Fniss!

Untitled



13 september 2017

Cykelhjul till busken


Untitled

Vid vår stuga finns en enorm buske Vippslide. Den fanns där redan innan vi tog över huset och har säkert planterats för tiotals år sedan. Så enorm är den. Min fammo hade en likadan i sin trädgård och den väcker barndomsminnen. Jag fyller år i slutet på augusti och min fammo gav mig alltid en blombukett innehållandes bl a Vippslide eller Tattarris som fammo kallade den. Den heter Kaitaröyhytatar på finska och högst antagligen härstammar vår benämning Tattarris från det.

Untitled

Det är en buske, eller egentligen en perenn som växer kraftigt, ståtlig om somrarna och ger ett perfekt insynsskydd man så önskar. Om höstarna klipper man ner den om inte regnet och höststormarna hunnit före. Det är ingen vacker syn är två meter buske ligger platt längs marken. Detta har jag försökt åtgärda i sommar.

Untitled

Jag tog ett gammalt cykelhjul och band fast gröna buskstöd med järntråd. Tre stöd räckte till detta hjul. Det gäller att tvinna ordentligt så att det hålls på plats. Stack ner det i marken innan busken börjat växa.

Untitled

Jag tänkte sätta två hjul intill varandra med tyckte det blev för mycket. Med facit i hand kunde de varit bra. Sen tyckte jag att de blev finare med ett, sådär innan busken täkt hjulet

 Untitled

Den nedersta bilden tog jag förra veckan och kan konstatera att rätt så bra har det funkat. I slutet av augusti i fjol låg busken längs marken och jag försökte binda upp med diverse band utan framgång. Silden blir väldigt tung mot hösten när den är två meter hög och ännu tyngre av regnet. Jag hade för avsikt att klippa bort de kvistar som låg längs marken, men det blev bara inte av. Tacksamma fina stora kvistar att ha i vas också och då kan man ju klippa de nedersta.

Untitled



11 september 2017

Frisering av äppelträden


Untitled

Den senaste veckan, de dagar det inte regnat, har jag passat på att beskära äppelträden. Jag beskär alltid i slutet av JAS, d.v.s. juli-augusti-september. Beskär inte om vårvintern, mest för att undvika vattenskott och ful tillväxt. De sägs att unga träd ska man beskära om våren så blir kronan snabbt stor och äldre träd beskärs med fördel under JAS. Jag har unga små träd och beskär alltid ändå om hösten.

Untitled

Varför beskära så små och unga träd då? Jo, för att de ska växa rätt, hållas friska och starka. Så att grenverket ska orka bära frukten. Även om trädet ser okej ut om våren och grenarna verkar växa fint, blir det enorm tyngd när äpplen mognar. Har man då inte vårdat trädet är olyckan framme. Som på bilden ovan. Grenen brister och det blir ett stort sår som ska läka. Trädet har mycket mer jobb att läka en sådan skada framom ett fint beskuret. Märk väl, då beskär jag mina träd varje höst och ändå brast det.


Untitled design(3)

Untitled design(1)

Ovan träden som står hemma på vår gård. Jag gick rätt hårt åt dem i år. Tog bort många nedersta kvistar så att det ska vara lättare att klippa gräsmattan under trädet. Det ena trädet luta rätt duktigt och har försökt åtgärda det genom att beskära på motsatt sida, utan resultat dock. Hörde att det är vattenådror djupt nere i marken som kan göra att äppelträden söker sig åt ett visst håll.

Untitled design(2)

Untitled design



Ovan två träd som står vid vår stuga. De har aldrig burit frukt, på de tre åren vi ägt gården, så jag har ingen aning vad det är för äppelsorter. Men väldigt vanskötta och dåliga exemplar är det. Jag har efter bästa förmåga försökt rädda dem och kanske det nästa sommar blir några äpplen. Om det ena trädet hemma på gården står snett, är det inget jämfört med detta vid stugan. Får se om ja ska lyckas hålla det upprätt. Jag friserade rejält här också som ni ser på före och efterbilderna.

Untitled

Jag är i princip självlärd hur jag beskära träden. Första gången jag beskar, hade jag hjälp en trädgårdsmästare. Hon lärde lärde mig grunderna och resten har jag läst på. Det är rätt logiskt egentligen. Det finns massor med info om ämnet på nätet, bra böcker på biblioteket och i handeln. En väldigt bra bok är, Äppel i norr, av Leif Blomqvist, som getts ut för något år sedan. Jag ger gärna tips och berättar hur jag gör i praktiken, har hjälpt många vänner och grannar med deras träd, men att skriva utförligt hur ni ska göra vill (vågar) jag nog inte här på bloggen.Fniss!

Untitled





9 september 2017

Ostpinnar till lördagsmyset


Untitled

I torsdags tipsade jag om en färdigdeg på glutenfritt bröd, idag bjuder jag på ett sisådär 30 år gammalt recept. Ett recept som min kusin skrev till mig när vi gick i högstadiet. Ett gott och välbeprövat recept på himmelskt goda och knapriga ostpinnar. Galet enkelt är det också. Vill man göra dem hälsosammare kan man byta ut vetemjölet mot t ex grahamsmjöl. Jag igen byter ut det till glutenfritt mjöl. När jag bakade dessa använde jag den färdiga ljusa mjölblandningen från Semper. Använder ni glutenfri mjölblandning bör ni sätta i en skvätt rumsvarmt vatten, ca 2msk. Jag varierar också osten och tar det jag råkar ha hemma. Godast blir pinnarna med en ost med lite starkare smak. Lite nyttigare snacks till lördagsmyset jämfört med chipspåsen torde det ju vara.

Untitled





7 september 2017

Glutenfri havrebrödsdeg


Untitled

Hörde på radion igår att det firas Celiaki-vecka i Finland denna vecka. Firas, möjligen fel ordval av mig, för det är nog inget att fira, men att uppmärksamma celiaki tycker jag är bra och det är det som är tanken bakom det hela. Jag har inte konstaterats ha celiaki, men mår så mycket bättre sedan jag slutade äta gluten för snart 2,5 år sedan. Min "nio-månaders-svällda-garvid-magen" försvann och all gasbildning med det. Vill poängtera att jag inte ivrar någon att slut äta gluten. Det har jag för lite kunskap om.

Untitled

Jag gillar bröd av alla de sorter. Har alltid gjort det och i och med att jag övergått till glutenfritt blir det mest knäckebröd. Har testat många olika sorter av mjukt bröd och har ännu inte kommit över något som slår så kallat vanligt bröd. De senaste jag testade var Pirkkas frysta havrebröd. Och nej de slog inte vanligt bröd denna gång heller, men det var riktigt gott och fluffigt. Dessutom himmelens enkelt att baka. Tina degen, knåda lite, låt jäsa och in i ugnen. Och jo, absolut värt att testa för er inte klarar av gluten.

Untitled




Inlägget är inte sponsrat.